Det värsta jag vet är döden. Att veta att alla jag älskar någon gång kommer att dö ger mig ångest.

Det som är värst är okunnskapen om vad som händer när livet på jorden är slut, att inte ha en blekaste aning.

Jag hoppas att man kommer till en bättre plats än jorden, en plats där allt är fint, enkelt, ljust och lyckligt.

Jag hoppas och tror helt enkelt att man kommer till en plats som kallas himlen.

 

Idag gick min fina gammelfarmor Edith bort. Hon finns inte längre.

Inte heller min kusin Oscar finns längre, det är två år sedan han dog.

 

Jag vägrar att tro att när man dör så försvinner man, att man då helt plöstligt är borta.

Jag vet att Edith och Oscar är på en så mycket bättre plats just nu, en plats där allt är fint, enkelt, ljust och lyckligt.

En plats där man ser tillbaka på livet med en stor tacksamhet och även kan vaka över oss som fortfarande lever våra liv på jorden.

Att veta att jag en vacker dag kommer få sällskapa dem i himlen gör inte döden lika läskig längre.