Om tre veckor är jag och Max i London, om tre veckor fyller jag 21 år, om tre veckor har vi lämnat trygga jönköping bakom oss, om tre veckor har vi våra liv nerpackade i resväskor och om tre veckor börjar ett sjukt stort äventyr som inte kan bli annat än helt fantastiskt.

Sen vi bestämde oss för att vi skulle flytta till London har jag bara tänkt positiva tankar, inte ens sett det som en speciellt stor grej eller varit speciellt nervös inför det. Nu när det bara är tre ynka veckor kvar och när hela vår lägenhet snart är nerpackad i flyttkartonger så känns det plötsligt och för första gången på riktigt. Jag är lite av en känslomässig bergochdal-bana för tillfället, ena stunden överlycklig och förväntasfull över vad som som väntar och ena stunden ledsen över att behöva säga hejdå till allt och alla. 

 

Jag har nu de senaste dagarna verkligen insett att det som vi ska göra är något stort, ett stort steg i en helt ny riktning. Och framförallt ett stort steg att lämna våra jobb, vår lägenhet, våra rutiner, våra familjer och vänner här hemma i Jönköping. Men det är faktiskt det som lockar mest, att börja om lite på nytt. Att skapa sig nya rutiner, nya vänner, få nytt jobb och leva i en helt ny stad.

 

Det som känns så himla skönt är att jag inte åker ifrån min största trygghet, utan att den faktiskt åker med mig. Att jag ska få åka till London med Max gör att jag mitt i allt känslomässiga kaos känner mig lugn och trygg, för jag vet att vad som än händer är han med mig där mitt i allt. Och att veta att jag ska få uppleva detta äventyr med honom gör att det känns bra i hela kroppen.

 

Bilder från vår första resa till London tillsammans som vi gjorde för snart tre år sedan.