Hur förbereder man sig för att lämna sin bästa fyrbenta vän för en lång tid framöver?

Det gör ont i mitt lilla hjärta varje gång han tittar på mig, det känns som att han vet att vi snart kommer lämna honom för minst ett halvår i ett annat land. Varje gång som han burrar in sitt platta lilla ansikte i min armhåla, varje gång han låter på sitt lilla sätt, varje gång han mosar ner sig mellan mig och max när vi ska sova, varje gång han vill busa och varje gång som han får sina mopsryck tänker jag att jag snart inte ska få se det eller känna det på så lång tid. Tack och lov för mina fina föräldrar som tar hand om honom, och tanken på att han kommer ha det så himla bra hos dem gör att det känns lite enklare. Men ändå, kommer sakna honom varje dag. Att man kan bli så fäst vid en hund, det är nog som man säger, att de är människans bästa vän.

Han är min bästa vän iallafall. Min älsklings Hugo.